Öka resursutnyttjandet genom standardiserat arbete

Debatten om tillverkningsindustrins vara eller inte i ett modernt kunskapssamhälle har klingat av.

Efter många års ifrågasättande av tillverkningsindustrins berättigande är nu även de ivrigaste påskyndarna av outsourcing betydligt lågmäldare.

Tillverkningsindustrin har ökat i antal anställda och arbetskraftsbrist är ett allt vanligare problem. Investeringarna har också ökat kraftigt de senaste åren efter att ha legat på en mycket låg nivå. Den lågkonjunktur som det hävdas att vi kommit in i har ännu inte påverkat merparten av våra företag. Det vanligaste problemet idag är bristande kapacitet och därför är det viktigt att utnyttja befintliga produktionsresurser så effektivt som möjligt.

Bekymret för många företag är att hinna med att hitta och utnyttja de produktivitetspotentialer som finns. Ofta måste minskningar av produktionssläp och exempelvis att "jaga" materialleverantörer prioriteras.

Det går att producera mer

Vid Chalmers har vi undersökt hur stora potentialerna är hos företag. Genom en metod som heter PPA Productivity Potential Assessment har vi kartlagt ca femtio företag på uppdrag av NUTEK. Resultaten visar på att det går att producera betydligt mer med befintliga resurser. (en rapport från undersökningen kommer i höst).

I genomsnitt utnyttjas enbart halva arbetstiden bland produktionspersonalen till värdehöjande arbete. OEE-talet i flaskhalsresurser är i medeltal 62%.

Ett huvudskäl

I nästan alla dessa företag har vår studie lett fram till att ett förbättringsarbete initierats. Ett huvudskäl till att dessa potentialer finns är, att det ofta saknas ett tillräckligt fokuserat produktionstekniskt utvecklingsarbete. Resurserna för detta räcker inte då den dagliga driften måste gå före.

• Ett exempel på ett uppenbart insatsområde för ökade produktionstekniska utvecklingsinsatser är standardiserat arbete. Att jobba på ett standardiserat sätt, där varje delmoment har en standardiserad tid, är nämligen en nödvändig utgångspunkt för att kunna förbättra och en hörnsten i Lean manufacturing.

• Ett annat område som hänger samman med detta och som företag idag har dålig pejling på är prestationsbedömning. Vad är en normal arbetsinsats under en dag och hur det ska mätas har fallit i glömska sedan tiden när produktionsteknik stod högt i kurs i industrin. Att mäta och följa upp tider är inte heller en framträdande verksamhet hos många företag idag.

Viktigaste området

Det viktigaste området som också är svårast att uppskatta produktivitetspotentialen i, är metodförbättringar. Den mest produktiva arbetsoperationen är den som inte behöver utföras lyder en gammal sanning. Skärteknik är ett metodområde som påverkar tillverkningskostnaden högst väsentligt. Den är den vanligaste metoden inom tillverkningsindustrin och är en huvudfaktor för att uppnå framgång. Därför är det glädjande att det åter sedan några år satsas på forskning inom området. Speciellt betydelsefull är satsningen inom MERA-programmet som direkt adresserar fordonsindustrin. Inom MERA-programmmet byggs ett högklassigt kunnande i skärteknik upp till nytta för alla företag. Fortsatta kontinuerliga satsningar inom detta, för konkurrenskraften så viktiga område, är av yttersta vikt . Då MERA löper ut i år får inte regeringens beslut om satsningar dröja längre om inte forskningsresurserna ska börja skingras.

Totalfokus

Att satsa på nya och förbättrade bearbetningsmetoder som bör vara forskningsunderbyggda är väsentligt men för att skörda frukterna krävs ett bättre totalfokus på produktionsteknik. Fundamentet för att få full effekt av metodförbättringar är att verkstaden drivs med ett effektivt resursutnyttjande och för att nå dit krävs standardiserat arbete.

Anders Kinnander

Professor, Chalmers